Härom veckan åkte jag en en kort tur till Rydsgård. Jag hade en svagt minne om att jag läst i YA att man hade färdigställt en naturstig som följde ån. Det var 2009 så jag tänkte att det kunde vara dags.

När jag kom dit parkerade jag precis vid järnvägsövergången. Sedan fanns det skyltar som gjorde att det var ganska enkelt att komma rätt. Inledningsvis var det enkelt och man gick på den gamla banvallen. När man sedan viker av för att följa Skivarpsån blir det bitvis annorlunda. Det var igenväxt vilket gjorde att man inte så underlaget. Ibland plöjda jag mig fram bland nässlor. Eftersom man inte kunde se stigen längst långa sträckor gick det inte att koppla av eftersom man hela tiden riskerade att stuka en ankel.

Gnällig – Ganska. Själva naturupplevelsen var av varierande kvalité. Jag kommer nog att åka tillbaka. Kanske tidigt på våren eller till vintern för att ge det en ny chans. Synd att stigen inte verkar användas i tillräckligt stor utsträckning för att hålla den öppen.

Information från byalaget hittar du här.