Precis norr om Rörum finns ett av regionens få vattenfall. Jag vet inte om vattenfall lockar alla. Jag gillar det i alla fall. Kraften, farten och dånandet.

Ska man vara ärlig så är detta ett vattenfall med skånska mått – i norrländskt dito hade det setts det som en rännil. Men det förtar inte känslan av dramatik. Klippväggar, stup, kuperad terräng och vacker lövskog.

Naturen runt Sträntemölla är mycket varierande. Över de böljande backformationerna omväxlar åkrar och betesmarker med skogsdungar av bok och andra lövträd.
Detta ger goda förutsättningar för ett rikt och varierande växt- och djurliv. Stengärden, fägator och buskageprydda gärdesbackar bidrar ytterliggare till att berika upplevelserna i den finstämda natur- och kulturmiljö som naturreservatet representerar.

Promenaden från parkering vid Sträntemölla upp till Forsemölla som är det mer dramatiska går genom en vacker skog. Det är ingen direkt svår vandring och bara några hundra meter. Framme vid Forsemölla promenerade jag omkring och betraktade fallet från några olika vinklar. Spåren av den verksamhet som funnits vid möllan är enkla och se och det väcker tankarna på att för inte så länge sedan var detta en källa till grön energi som skapade välstånd.

Hade jag inte haft sådan skoskav skulle jag försökt ta mig fram och utforskat mer nedströms. Det fanns också en stig som gick på andra sidan vägen. Jag får helt enkelt återkomma hit när träden slagit ut för att utforska Sträntemöllan och backlandskapet.