I norra änden av Fyledalen hittar man Eriksdal. Här finns ett numera nerlagd gruva där man utvunnit kvartssand. Byggnaderna kommer inom några veckor också vara ett minne blott. En bra bakgrund till gruvan och vad man utvunnit hittar du här. Martin Stoltze har på ett föredömligt sätt skrivit ihop lite.

Det som har hämtats vid Eriksdal är inte guld, men sand. Dock inte vilket sand som helst. Det är mycket rent och finkornigt kvartssand, som har avlagrats i en kustmiljö under juratiden för sådär 150 millioner år sedan. De flesta lagren från den tiden har hårdnat till sten, men sanden vid Eriksdal har aldrig varit utsatt för tillräckligt stort tryck. Mellan sandlagren finns tunna lager av kol eller kolblandat sand, och genom jordskorpans rörelser har alltihop ställts på ände så att de lager som en gång var vågräta nu står nästan lodrätt.

Det som lockade mig var egentligen de ödsliga industriområdet och känslan som finns på platser som tiden sprungit förbi. Men när jag promenerar längst det gamla brottet som fyllt med vatten så är det fascination över de höga branterna. De häftiga formerna och tankarna på vilken biotop detta är på väg att bli som tar över. I slutet av brottet tar jag mig uppför och möts av härliga vyer över Fyledalen och över Eriksdal. Det finns gott om stigar och vägar och det är enkelt att röra sig tillbaka i den riktning man kom ifrån. När man kommer till en ödegård kan man följa vägen nerför och komma tillbaka till brottet och är snart tillbaka vid parkeringen.

Förhoppningsvis kommer någon att notera vilken potential här finns och skapa någon form av naturupplevelse. Det finns redan möjlighet att komma hit och titta på fladdermöss.

All vistelse i området sker på egen risk och det finns på sina håll rejäla branter.

1 2 ►